Ebba Witt-Brattström

Vad är Kulturkvinnan? Kort svar: Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga. Och därtill en storhet i sin egen rätt, som med auktoritet gått lös på kulturpatriarkatet sedan den heliga Birgitta installerade Varannan Damernas i himlen 1372. Kulturkvinnan föredrar helbildning framför halvbildning, är en mästerlig skildrare av komplexa mänskliga relationer och ser dialogen mellan könen som kulturens poäng. Faktum är att historien vimlar av briljanta Kulturkvinnor som genom sin blotta närvaro, sin innovativa verksamhet samt inte minst, sin intellektuella laserblick ifrågasätter Kulturmannens anspråk på att män är intressantare än kvinnor. Orsaken till att hon är undervärderad eller bortglömd är att Kulturmannen inte tål kritik och konkurrens i strålkastarljuset.

Men förtvivla icke! I den här boken återupprättar jag könsdialogen och samlar texter som visar hur viktig Kulturkvinnans expertis, bildning och helhetssyn på mänskligheten har varit för kulturens utveckling. Have fun!

Ebba Witt-Brattström

Moa och Harry Martinson var under 1900-talet Sveriges mest kända och lästa författarpar. Den feministiska arbetarskribenten Moa och den lungsjuke luffarpoeten Harry träffades 1927, flyttade ihop 1928, gifte sig kort därpå och skildes med buller och bång 1940. I Moas torp på Södertörn skrev de totalt nitton böcker, varav flera är moderna klassiker som Mor gifter sig (Moa) och Nässlorna blomma (Harry).

Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd är litteraturprofessor Ebba Witt Brattströms hjärtslitande dubbelbiografi över paret Martinson. Det är också en berättelse från kulturens skilda kretslopp: folklitteratur mot höglitteratur. Efter skilsmässan blev Moa folkmoder och bästsäljare, medan Harry 1949 valdes in i Svenska Akademien och fick Nobelpriset 1974.

I litteraturhistorien har Moa hamnat i Harrys skugga, men i den här boken framträder de bägge i helfigur, bundna till varandra i passion och litteratur. Deras ödestunga hatkärlek och litterära dialog fortsatte tills döden skiljde dem åt.

Märta Tikkanen kirjoitti klassikkoteoksensa Vuosisadan rakkaustarinan vuonna 1978, Ebba Witt-Brattström lähes 40 vuotta myöhemmin Vuosisadan rakkaussodan.

Näkökulmaromaanissa vaihtelee puoli elämää yhdessä olleen naisen ja miehen tarina. Suru, viha ja pettymys paistavat heidän dialogistaan. Mikä kerran oli suuri rakkaus, on muuttunut uuvuttavaksi taisteluksi. Vuosisadan rakkaussota ilmentää pettymystä myös sukupuoliroolien ja asenteiden jähmeyteen.